Jalmert och schyman föräldrarförsäkring jämställdhet

Debattartikeln publicerades på Feministiskt Perspektiv den 27 maj 2015.  

”Vår slutsats är att föräldraförsäkringen måste individualiseras helt, vilket knappast kan vara förvånande för de som inte bygger sina ställningstaganden på tyckanden och en konservativ syn på jämställdhet.” Det skriver Lars Jalmert och Gudrun Schyman, Feministiskt initiativ, med adress till bland andra Socialdemokraterna som håller kongress i helgen.
Gudrun Schyman är partiledare Feministiskt initiativ och Lars Jalmert är professor emeritus, ledamot i skuggriksdagsrupp Feministiskt initiativ.

Många debattörer och politiker som diskuterar föräldraförsäkringens framtid har faktiskt dålig kunskap om hur försäkringen har utvecklats och vilka slutsatser som kan dras från de erfarenheterna. Vi har levt mycket nära föräldraförsäkringens utveckling och kan utifrån detta dra viktiga slutsatser. Så har vi bland annat deltagit i Familjestödsutredningens arbete på 1970-talet, i Föräldraförsäkringsutredningen på 2000-talet och följt den internationella forskningen sedan länge. Givetvis har vi också följt politiken på området.

Vår slutsats är att föräldraförsäkringen måste individualiseras helt, vilket knappast kan vara förvånande för de som inte bygger sina ställningstaganden på tyckanden och en konservativ syn på jämställdhet.

Redan när Olof Palmes regering införde försäkringen 1974 fanns visionen att kvinnor, män och barn skulle må bra av en delning av försäkringen, till och med att samhället skulle må bra. Vi inser förstås att en individualisering inte löser alla problem med ojämställdhet och att vi inte har lika rättigheter och möjligheter i samhället, men den skulle bli ett markant steg på vägen till ökad välfärd, att få färdas väl i livet.

Föräldraförsäkringens utformning 1974 blev att ersättning gavs för sex månader och måste tas ut inom nio månader. Det går alltså att notera att den gav ersättning för endast sex månader. Av tillgängliga föräldrapenningdagar tog papporna ut den blygsamma siffran 0,5 procent.

Efter starten har försäkringen utretts ett ganska stort antal gånger och reformer har genomförts för att dels öka antalet dagar med föräldraförsäkring – idag är den i olika former tillgänglig i 16 månader och en klart ökad flexibilitet har införts. Men, igen bör observeras att från sex månaders försäkring till en delning av sexton betyder ju inte, som ofta framhållits, att tid tas på någondera vårdnadshavarens bekostnad!

Vi kan också konstatera att flexibiliteten i systemet kan ha vissa konserverande effekter på könsmönstren, vilket för övrigt ordföranden i Delegationen för jämställt arbetsliv, Anna Hedborg (S) också konstaterat.

Nästa steg i föräldraförsäkringens utveckling var att en första ”pappamånad” (liksom dito mammamånad) infördes 1995. En månad, som inte var överföringsbar till någon annan, reserverades för fadern. Det var en borgerlig regering där Bengt Westerberg hade ansvaret för dessa frågor men där han också måste kohandla med Kristdemokraterna som ville införa ett konkurrerande system till föräldraförsäkringen, nämligen vårdnadsbidraget. Till detta återkommer vi.

Så pappamånaden infördes 1995 och den följdes senare upp av ytterligare en månad 2002 av en socialdemokratisk regering. Tanken på att ge ytterligare reserverade månader var således något som skar över (vissa) blockgränser. Efter dessa två reformer med reservation av två månader har mäns uttag av föräldraledighet ökat till 24 procent av dagarna (under de möjliga 8 åren) men då ska också konstateras att när barnet fyllt ett år så har endast 9 procent av dagarna utnyttjats av papporna och efter två år 17 procent. Något som måste få oss att fundera över uttagets längd.

I dagsläget är det också cirka 25 procent av papporna som inte tar ut någon dag alls under barnets två första år. Så kom då utvecklingen på Island – med såväl positiva som negativa konsekvenser år 2000. Från att ha haft endast två veckors ledighet från arbetet för männen skapade man nu en ny lag. Nio månaders föräldraledighet infördes varav tre månader föreskrevs åt vardera föräldern utan möjlighet att överföra.

Detta ledde, nästan per automatik, till att väldigt många pappor (cirka 82%) utnyttjade den nya föräldraförsäkringen. Runt om i världen och inte minst i Sverige drog man felslutet att det var tredelningen, det vill säga tre månader till henne, tre månader till honom och tre som de beslutade om tillsammans, som var den ideala delningen därför att man på Island hade fått en så drastisk ökning av pappornas uttag av dagar.

Men, men det var givetvis de ”obligatoriska” dagarna för fäderna som var det intressanta!
Nu har man på Island börjat fundera i nya banor och lämnar tredelningen. Hur lång ska föräldraförsäkringen vara, hur ska fördelningen mellan vårdnadshavarna se ut, hur kan försäkringen finansieras? Anledningen till att man börjat tänka om är ganska given, nämligen att man ser att tredelningen snarare konserverar könsmönstren än utvecklar dem. Konsekvensen av tredelningen blev att hon tog sex månader och han tre, det vill säga ett slags cementerande av könsmönstren.

Viktig kunskap från forskningen kring den isländska föräldraförsäkringen är bland annat att den är avsevärt kortare än den svenska. Samlad forskning från såväl Island som Sverige och Norge säger att det finns positiva effekter av att pappor utnyttjar försäkringen. Pappor trivs med att vara hemma med barnen och ju längre tid de varit hemma desto bättre är relationen till barnen.

Vad kan då sägas utgöra erfarenheter och kunskap från föräldraförsäkringens utveckling?
Jo, dels finns de ”gamla” idéerna om nyttan och glädjen med föräldraförsäkringen. Några av skälen till att individualisera föräldraförsäkringen är att barnen får utveckla nära relationer till fler än endast en förälder. Barnens liv blir tryggare och bättre. Det ökar mäns omsorg om barn och hem och förmåga att relatera till andra människor på ett likvärdigt sätt. Kvinnor skulle få en starkare position på arbetsmarknaden och därmed bättre ekonomi. Föräldrarnas gemensamma ansvar blir tydligt.

Föräldraförsäkringen är faktiskt en försäkring till föräldrar (egentligen vårdnadshavare), inte till familjer. Försäkringen ska vara en garanti för att föräldrar kan vara frånvarande från förvärvsarbetslivet utan att förlora anställning eller få stora avbräck i sin ekonomi. Försäkringen är för övrigt den enda som inte är individualiserad av de svenska socialförsäkringarna.

I en rapport, De jämställda föräldrarna, från Försäkringskassan, redovisas en analys av hur kvinnors och mäns inkomster har olika betydelse. Även om mamman har den största inkomsten så är det hon som stannar hemma. Försäkringskassan drar slutsatsen ”att kön tydligt är den enskilt viktigaste förklaringen till hur föräldrar fördelar föräldrapenningdagarna mellan sig”. Mycket viktigare än vem av föräldrarna som har högst inkomst. Så är det också ett mycket viktigt instrument för att kvinnor ska kunna gå tillbaka till arbetsmarknaden på lika villkor som män – och därmed ha möjlighet till en likvärdig pension.

När vi får analyser från Försäkringskassan (som har den mest grundläggande såväl teoretiska som praktiska erfarenheten av den svenska föräldraförsäkringen) så är det väldigt intressant att konstatera att exempelvis vårdnadsbidraget inte har några som helst positiva konsekvenser. Istället låser det invandrade lågutbildade kvinnor till ett fortsatt liv utan eget oberoende. Ytterligare är det intressant att Försäkringskassan motbevisar den gamla myten om att familjerna förlorar om mannen är hemma. Så ser det alltså inte ut i verkligheten.

Det finns mycket att säga om föräldraförsäkringen men det är väldigt viktigt att bygga detta på kunskap och inte enbart hänvisa till ”köksbordsförhandlingar” eller myter om orsaker, typ ekonomiska förhållanden! Vi vänder oss också mot den föreställning att några grupper ska misstros.
De absolut allra flesta vill barnens bästa – inte springa ifrån sitt ansvar:
Det är därför som vi i Fi lutar oss mot gedigen kunskap och starka utredningar och föreslår en helt individualiserad föräldraförsäkring. Vi har också fått visst stöd för det under senare tid från bland andra Margareta Winberg.
Tidigare jämställdhetsministern Margareta Winberg (S) skriver nämligen i boken Det heter feminism, att ”Sanningen är att den svenska föräldraförsäkringen/…/är reaktionär och ojämställd. Därför behöver /…/en ny införas.” Den nya är enligt Margareta Winberg ”en helt individualiserad försäkring….”
Så har också unga företrädare för socialdemokratin uttalat sig inför deras kongress om att en helt individualiserad föräldraförsäkring nu är viktig.

Till ett regeringsbeslut behöver säkert också fogas ett myndighetsuppdrag (till Försäkringskassan) om utredning så att inga grupper i samhället missgynnas av en individualisering. Vi tänker särskilt på stjärn/regnbågsfamiljer, prekariatsfrågor, hur lång föräldraförsäkringsperioden bör vara med mera. Ett myndighetsuppdrag åt Försäkringskassan är på sin plats.

Läs debattartikeln här>>

Föräldraförsäkringen måste individualiseras – helt