Fredrika Bremer föddes den 17 augusti 1801 i Åbo, Finland. Tre år senare flyttade familjen till fredrika-bremer1
Stockholm. Fadern köpte Årsta Slott där de bodde på somrarna, på vintern i Stockholm. Sin utbildning fick Fredrika Bremer i hemmet av olika guvernanter och privatlärare i språk, musik och teckning. Hon gjorde också en utlandsresa till Europa med familjen, något som ingick i en förmögen flickas uppfostran på den tiden. En livslång brevväxling med rektorn och sedermera kyrkoherden Per Böklin gav henne insikt i framförallt religiösa och filosofiska ämnen.

Den unga Fredrika påverkades ogynnsamt av kontrasten i hemmet mellan faderns dystert despotiska och moderns ytligt societetsbetonade naturer. Hon beskrivs som temperamentsfull, ömhetstörstande, ful och klumpig. I mitten av 1820-talet hamnade hon i en djup identitets- och religionskris, som hon övervann genom socialt arbete på Årsta Slott; Hon tog hand om gamla och sjuka samt undervisade barn. Akvarellen nedan – som föreställer Årsta Slott – målade Fredrika 1830.

Som författare blev Fredrika Bremer tidigt känd och uppskattad av sin samtid. Hennes böcker översattes snabbt till engelska , tyska och franska. Hon gjorde en lång resa till Amerika 1849-54. Där blev hon oerhört populär och jämställdes med Charles Dickens. I svensk litteraturhistoria räknas hon som en av romanens mödrar. Hennes mest lästa böcker under hennes egen levnad var Teckningar utur vardagslivet (1831), Presidentens döttrar (1834), Grannarna (1837) och Hemmet (1839). Under den långa amerikaresan skrev Fredrika brev till sin syster Agathe. Dessa brev gav hon senare ut under titeln Hemmen i den nya världen (1853-54).

Fredrika Bremer var tidigt socialt engagerad. Hon var också en stark förespråkare för kvinnans rätt i samhället och argumenterade för att kvinnor skulle få en friare samhällsställning och bättre utbildning. Fredrika var också aktivt engagerad i ”fruntimmersföreningar” i syfte att lindra förhållandena för utsatta fångar, gamla och barn. Fredrika Bremer betraktas i dag som en pionjär inom kvinnorörelsen.

Sin upprördhet över den ogifta kvinnans ställning i dåtidens Sverige, utan medborgerliga rättigheter eller möjligheter till utbildning, gav hon uttryck för i den socialrealistiska romanen Hertha (1856). Den omdiskuterade och kritiserade boken fick stor betydelse för debatten om ”kvinnofrågan” och anses ha bidragit till lagen 1858 som gav kvinnan rätt att bli myndig vid 25 års ålder.

Efter utgivningen av Hertha gjorde Fredrika en lång resa till Schweiz, Belgien, Frankrike, Italien, Palestina och Grekland. I Rom hade hon audiens hos påven, i Athen introducerades hon vid hovet, i Palestina färdades hon, då i 60-års åldern, på åsna från Haifa till Jerusalem. Resan beskrev hon i Livet i gamla världen (1862).

Under sitt sista levnadsår bodde Fredrika som gäst hos den nya ägaren till Årsta Slott, som sålts efter moderns död. Fredrika Bremer dog där på nyårsafton 1865.

 

Källa: Årstasällskapet för Fredrika Bremer-studier.
Årstasällskapet för Fredrika Bremer-studier bildades 1985 för att sprida kännedom om Fredrika Bremers liv och författarskap. Ytterligare information om Fredrika Bremer finns på deras hemsida

 

Fredrika Bremer skrev 1854 en fredsappell, läs den här.