Världen ser inte ut som den brukar, den känns inte helt enkelt igen, små saker håller sakta men säkert på att förändras. De normer och värderingar vi – i generationer – kämpat för håller på vittra sönder. Ur askan från andra världskriget reste sig en värld som byggde på gemensamma värderingar. Mänskliga rättigheter, diplomatiska förbindelser men framförallt i internationella samarbeten som vilade på dessa gemensamma normer och värderingar.

Tyvärr börjar vi se hur dessa ramverk och gemensamma värderingar luckras upp, steg för steg. I Polen har regimen avskaffat landets fristående högsta domstol. Ungerns ledare gör sitt bästa för att tysta universitet och icke-statliga organisationer. Europa fick Brexit och USA fick en ny typ av president. Som talesättet går är ju vägen till helvetet kantad av goda avsikter, det vill säga ledaren eller partiets avsikter. Och som vi har sett runt om i världen de senaste åren har många demokratiskt valda ledare börjat rucka på ramverket.

Stormakten USA har lämnat både WHO och Parisavtalet, i Ryssland och Kina har grundlagarna förändrats så att presidenten kan sitta vid makten i princip hur länge som helst. För oss liberaler blåser det kallt just nu. Men det nyligen (nästan) avslutade valet på andra sidan Atlanten gav oss lite andrum och de amerikanska väljarna visade tydligt att de ville fortsätta resan som Reagan, Churchill med flera börjat på. Det vill säga att ledaren över den demokratiska och fria världen ska inte kunna bete, säga och göra vad som helst. Det vilar ett väldigt stort och tungt ansvar på den kommande presidenten. Biden-vinsten i det senaste amerikanska valet ger dock de västliga demokratierna och internationella organisationerna ett andrum. Men vi får inte sitta still i båten, det är ett andrum som inte är permanent.

De otaliga liv som ljusets släcktes för under andra världskriget hedrar vi idag genom att fortsätta slåss för det de såg som mål. En liberal demokrati där gemensamt accepterade spelregler sätter ramarna och sen får vi slåss i talarstolen och på valsedlar. Andra verktyg är inte accepterade, här faller även fake news, direkta lögner och främmande staters påverksansoperationer in.Världen står idag inför ett vägskäl, antingen så låter vi historien upprepa sig med en ny form av nyfascistisk populistisk nationalism, eller så rycker vi upp oss och vägrar acceptera att minoriteters, kvinnors och homosexuellas rättigheter hårdfört utmanas. Den globala ordning som har gällt sedan slutet av 40-talet har gett oss en enorm tillväxt, miljoner människor har tagit sig ur fattigdom och kvinnokampen har gett självständighet och ekonomiska möjligheter för miljarder av kvinnor.

Men det finns fortfarande kvar att göra, kvinnors rättigheter är fortfarande hotade idag. Vi ser hur aborten tillsammans med flera kvinnliga rättigheter sakta med säkert försvinner runt om i vår värld. För varje dag finns det krafter runt om i världen som stärker de normer och värderingar som borde tillhöra det förgångna. Vi som helhjärtat står bakom de framsteg, internationella samarbetena och den resa mänskligheten har gjort sedan 1945 får inte slå oss till ro. Den liberala demokratin som vi är vana vid är inte en given rättighet, det är något varje generation måste vinna och slåss för gång på gång. Och den kampen fortsätter.

Ulrica Schenström är VD för Fores

 

Denna artikel är ett utdrag ur HERTHA 2020 – världens äldsta feministiska tidning och medlemstidning för Fredrika Bremer-förbundet. Vill du köpa hela tidningen går det att beställa ditt alldeles egna ex för 90 kronor (ink porto) eller varför inte köpa två och bjuda en älskad feminist på lite helgläsning?

Detta görs enklast via ett mail till kansli@fredrikabremer.se där du uppger adressen dit du vill att tidningen/tidningarna ska skickas. Betalning sker sedan via Swish eller BG.

För att även säkra kommande nummer av HERTHA är bästa tipset att bli medlem i Fredrika Bremer-förbundet. För studenter är priset nedsatt. 

Bli medlem här